Jag sitter i bilen på väg till LUND. Trött som en gnu, för såklart kunde ju jag inte lugna ner mig tillräckligt mycket för att kunna somna igår. Men det är ju inga problem nu när jag är en riktig lundastudent som dricke kaffe.

www.google.com

Okej, det är tre av er som seriöst googlat "Linnéa Rinäs blogg". Det måste ju betyda att ni letade efter just mig. Inte som dom som googlat ärtsoppa, bandidos och gummistövlar, dom lär ju bara ha hamnat här av en ren slump. Men ni fina människor som letade efter just mig och mina tankar, jag känner mig stolt och utvald! Och vilken högvinst ni vann på blogglotteriet dessutom!

Imorgon flyttar jag till Lundaland. Tjo!

Quiz!

Fast inte på Kellys, men det var bra ändå. Visste ni att de tre vise männen (fast det står ingenstans i bibeln att dom faktiskt var tre, googlade jag fram nyss) hette Balthzar, Kaspar och Melchior? Jag kunde alla utom det sista. Förresten så finns det en rik hästfamilj i typ belgien eller schweiz eller nåt annat sånt där europeiskt land som heter det i efternamn. Alltså, ingen familj bestående av hästar, utan en människofamilj som äger en massa hästar. Men det kanske ni fattade.

Annie actionsong

Min vän annie actionsong är helt otrolig. Och vi är så grymma tillsammans! Det bestämdes lite impulsivt att vi skulle plugga på ett av göteborgs universitets bibliotek. Det gick väl sådär. Hur som helst började vi prata om indien, och det tog väl typ 5 minuter tills idén att äta på indisk restaurang tog form. Och från att den tanken formats och att vi stod inne på New Delhi kan inte ha tagit många minuter. Det var bara det, insåg vi, att klockan var alldeles för lite. 16:40 var inte alls en bra tid att äta middag inför kvällens quiz. Haha, så vi lämnade ock "bokade" ett bord för klockan 18 istället. Nu är vi återigen på bibblan och ska plugga järnet en timma.

Jag älskar vår impulsivitet! Inte konstigt att indien blev kanon!

Snurrar i min skalle

Ett tag svimmade jag himla mycket. Det var jobbigt. Inte direkt för själva svimmandets skull, även om det ju inte var jättekul, utan mer för olägligheten. En gång missade jag en lektion och jag kom för sent till saker. Jobbigast var den gången jag svimmade rakt in med huvudet i kanten på ett element och gick runt med ett blått öga i nån vecka.
"Vad har du för pojkvän egentligen," frågade historieläraren (som för övrigt kallades lol).
"Eeh, jag svimmade in i elementet," svarade jag.
Hur som haver så hade det inte hänt på ett bra tag förrän den här hösten. Nej, jag svimmar inte, men världen bestämmer sig då och då för att ta med mig på en berg-och-dalbanetur. Jag undrar varför.

"The world spins madly on"

No-blesse

Angående att möla
Louise sa...
Eloge till dig!
Fast jag tyckte du bevisade tillräckligt i onsdags, innan vi började tvinga dig att äta. Men det är ju jag :)

Tack, men det krävde all min viljestyrka. Men jag blir bättre! Vi har gäster just nu och på bordet står ett paket noblesse. Noblesse är lite som Pringles. Man KAN inte äta bara en. Ja, Annie skulle säkert kunna, och dessutom få den där enda lilla noblessen/pringlesen att räcka i en halvtimme, men jag kan då definitivt inte. Ni må tro att jag mången gång sneglat på den där noblesseasken, men jag vet att om jag börjar så KAN jag inte sluta. Som den gången jag och Max skulle äta grönsaker och dip. Meddelandet jag fick ett tag efteråt löd:
"/.../ nåt att vara stolt över. Så mycket grönsaker äter inte ens en gnagare under en livstid. Haha!"

Ni förstår, det är liksom inte själva matintaget det handlar om, utan mer karaktärsfasthet och hyfs. Och därför, kära vänner, har jag beslutat att noblessepaketet skola vara orört innan kvällen är slut. Jag tar EN vindruva istället och är som folk.

Önska mig lycka till.

Scrapbooking

Tydligen var det drottning Victoria i England som började med scrapbooking i England för en himla massa år sedan. Det berättade en grafisk designer som var min sista kund. Han höll på att marknadsföra scrapbooking till en bredare publik. Himla skön snubbe, han skulle ha inslagna vinflaskor till sin mor som "inte var rädd för färg". 85-åriga tanten måste verkligen varit fritänkande, för kreationen gick i svart, gult och rosaprickigt. Sån vill jag också bli när jag blir 85, sa jag till den grafiske designern. Vi råkade också in i en diskussion om huruvida en viss nyans av vinröd var mest kvinnlig eller manlig. Way to vara modig, att ge sig in i en sån diskussion med just en grafisk designer, tänkte jag, och klappade mig själv på axeln (knepig vinkel).