05:45 ställde jag klockan på imorse för tt gå och träna.
Troligt.
Men nu går jag upp och tar mig genom dimman till en ny kursstart. Nåt med språk och retorik.
måndag 17 januari 2011
söndag 16 januari 2011
The Swedish Academy
"Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."
- Svenska akademins ständige sekreterare Peter Englund
Nu har jag iof aldrig läst nåt av snubben men känner ändå en genomgående ovilja mot honom. Tetig verkar han.
- Svenska akademins ständige sekreterare Peter Englund
Nu har jag iof aldrig läst nåt av snubben men känner ändå en genomgående ovilja mot honom. Tetig verkar han.
Back to the 80's
Annika Skogar säger på bredaste jönköpingsmål om sin iPod:
"Tyst, är det min freestyle som låter?"
Touché!
"Tyst, är det min freestyle som låter?"
Touché!
lördag 15 januari 2011
Jaha, då var den här eländiga tentan over, finito, done with. Eller så eländig har den väl inte direkt varit, bara lite ödesmättad. Fast det är klart, vissa likställer ju det med elände.
Hade det inte varit för tusen extraprojekt jag håller på med hade den här helgen betytt HELLEDIG. Men nu gör den inte det, och tur är väl det. Man kan ju inte gå och bli förslappad!
Tydligen har jag läst på en massa bloggar att Elin Kling vill klippa sig så här. Då vill jag bara säga: Eeh, va? Det är ingen frisyr för sjutton. Det är en dålig, mycket dålig hårdag. Fult med andra ord.
Hade det inte varit för tusen extraprojekt jag håller på med hade den här helgen betytt HELLEDIG. Men nu gör den inte det, och tur är väl det. Man kan ju inte gå och bli förslappad!
Tydligen har jag läst på en massa bloggar att Elin Kling vill klippa sig så här. Då vill jag bara säga: Eeh, va? Det är ingen frisyr för sjutton. Det är en dålig, mycket dålig hårdag. Fult med andra ord.
torsdag 13 januari 2011
Grupprumsstrategier
Att knipa ett grupprum på Campus Helsingborg är ingen lätt uppgift. Man trorbman har knipit ett men det visar sig såklart att ett gäng himla socionomer ska ha gruppövning.
Igår blev vi dock utsatta för den ultimata strategin. Lyssna och lär. Ett gäng folk kom och ställdesig utanför vårt rum. Inget konstigt i sig. Men det kom bara fler och fler och de bara stod så och stirrade. Och vi blev mer och mer nervösa. Vi blev så nervösa att vi efter ett tag var tvungna att intala oss själva att vi säkert visst var klara för dagen. Och voila! Dom hade fått sig ett rum!
Alltså, den perfekta grupprumsstrategin. Jag ger er så mycket visdomar!
Igår blev vi dock utsatta för den ultimata strategin. Lyssna och lär. Ett gäng folk kom och ställdesig utanför vårt rum. Inget konstigt i sig. Men det kom bara fler och fler och de bara stod så och stirrade. Och vi blev mer och mer nervösa. Vi blev så nervösa att vi efter ett tag var tvungna att intala oss själva att vi säkert visst var klara för dagen. Och voila! Dom hade fått sig ett rum!
Alltså, den perfekta grupprumsstrategin. Jag ger er så mycket visdomar!
Tågliv
Här har jag gått och trott att jag hade full koll på det här med tågåkande. Typ som att boarda tåget. Det jobbigaste är när tåget rullar in, man börjar så sakteliga traska med det för att inse att om jag hade stått kvar i utgångsläge hade jag haft perfekt position för att bara gå in. Först i kön liksom. Det är vad jag har trott. Tji fick jag!
Det värsta med att gå på ett tåg är när man faktiskt står kvar, med ett sånt där ödmjukt uttryck i ansiktet. Och så kommer tåget och saktar ner och precis innan dörren når mig så kommer en himla skåning och knör sig! Här har jag ställt mig, noga och uträknat, för att mycket ödmjukt vänta in min tur. Och så knör hon sig!
Fast nu när jag börjar tänka på det så går trasiga dörrar inte av för hackor heller. Tänk scenariot ovan men lägg till att dörren är trasig. Då hamnar man plötsligt helt sist i kön.
Tåglivet är sannerligen en djungel!
Det värsta med att gå på ett tåg är när man faktiskt står kvar, med ett sånt där ödmjukt uttryck i ansiktet. Och så kommer tåget och saktar ner och precis innan dörren når mig så kommer en himla skåning och knör sig! Här har jag ställt mig, noga och uträknat, för att mycket ödmjukt vänta in min tur. Och så knör hon sig!
Fast nu när jag börjar tänka på det så går trasiga dörrar inte av för hackor heller. Tänk scenariot ovan men lägg till att dörren är trasig. Då hamnar man plötsligt helt sist i kön.
Tåglivet är sannerligen en djungel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)