Alingsåspendel-klassikern

Just nu har tåget lite spontant brustit ut i sång! Sen ska jag gå barfota uppför berget med skorna i handen. Det är känsla på det!

Cross country big time!

Vissa dagar känner man sig inte på topp. Som när man har ätit för många chokladbollar till exempel. Då kan det vara bra att röra lite på sig. Så resonerade jag när jag lite oväntat snörade på mig joggingskorna (!) i eftermiddags och gav mig ut på en runda. Och som det gick! Jag hade sånt flyt, ända tills jg kom på idén att ta en genväg. Genvägen visade sig vara över ett kalhygge. Kanon! Tänkte jag och traskade glatt ut. Inte fullt så kanon skulle det visa sig när jag, 20 minuter senare, dyngsur om fötterna och med rivsår på benen anländer andra sidan. Där prasslar det misstänkt som om det vore en älg i buskarna. Så jag vänder helt sonika om och skuttar tillbaka över kalhyggets grenar och mossar en halvtimma senare. Men jag är rätt stolt över mig själv ändå!

På promenad genom stan

Alltså, det här med nattliga äventyr, det gillar jag! Speciellt när dom är med speciellt int folk. Nyss guidade jag annika och hennes kompanjoner genom stan i ösregn. Det var rätt mycket längre än vi trodde till annedalskyrkan. Men jag missar hellre ett tåg än ett äventyr!

Kumbayah!

Nu har jag och Sarah Dawn Finer sjungt gospel på Götaplatsen. Ja, och så kören då. Kul att dom placerade mig som skolkat från repetitionerna längst fram. Jag kunde ju inte stegen liksom. Måste ju sett snyggt ut i den, enligt uppgift, feta inzoomningen av mig i storbildskärmarna. Äsch, jag var nog så snygg att det inte märktes!

A real cowboy

Linnéa och Gösi

It's Värmland, baby!

Oförglömligt. Helt oförglömligt.

Först i kön!

Jag har minsann haft mig en fin sommar med ett par riktiga höjdpunkter. Men jag säger bara det, nästa år, då får det bannemej vara min tur. För nu är jag trött på att vänta. Nästa sommar är min. Så ni alla vet om jag är lite frånvarande då. Nästa sommar alltså!