Vad väntar jag på?

Det går att leva hälsosamt. Det går att träna. Det går att snåla och spara in på saker och ting. Det går att sträva efter bättre. Det går att vänta.
På vad?
Vad är det egentligen jag går här och väntar på?
Bättre tider?
Eller vad?

Om man bara lever väl så blir livet liksom lite fattigt.

Jag behöver inte vara bäst på allt. Jag behöver inte sträva efter bättre. Snyggare, smalare, roligare, billigare, sen. För det är nu det händer. Nu.

Ingen kommer någonsin tacka mig för att jag la ner tid, för att jag ansträngde mig så till det yttersta för att bli bättre. Det kan inte vara så Gud tänkte det. Nej, han gjorde oss perfekta, precis som vi är.
Varför kan jag inte bara fatta det?

Kan ni göra mig en tjänst, och er själva för den delen också. Säg till varandra att ni är bra som ni är. Vackra som ni är. Säg det till er själva, till andra och till mig också.

Du är bra.

Söndag

Idag var jag på spinning (börjar känna mig lite ensidig nu med slappa armar. ska jobba på det) och upplevde VÄRSTA instruktören ever.

Varenda gång det blev jobbigt, då går han AV cykeln. Och som om det inte vore nog - han sänker volymen, bäst man sitter där och trampar för livet till en dålig svensk dansbandscountryhillbillysång. Och så står han där och skrikberättar om varför just den låten är så bra. Gamla minnen lyckas han också klämma in. Och lite reklam för Sweden Rock.

Men dagen började bra iaf. Jag och Ankanpankan testade brunchen på Hallands. Mycket god! Och mätt så jag höll på att stupa var jag. Nybakat (om än degigt) bröd, pastasallad, tacopaj, vegetarisk paj, sconesliknande pizzabullar, pannkakor och äppelpaj för 40 kronor. Eeh, ja. Tänkte testa oss igenom nationernas brunchutbud och hitta den bästa. Ända till sent var jag mätt och hade antagligen klarat mig hela dan om det inte var för att det bjöds på himla fin fika nu på kvällen. Två gånger till och med. My goodness.

Kvällens mättnadskänsla slutar på jätte. Men det är gött kött.

Puzz

Superkortajeansshortsen

Förresten så råkade jag öppna en byrålåda med shorts i och råkade känna lite på dom superkortajeansshortsen. Dom låg där så fint och väntade på att bäras tillsammans med ett flätat brunt skärp och en blommig tröja.
Håll ut, tänkte jag.
Snart är det juni och då ska du och jag ut på äventyr igen!

Floda

Det här med att komma från Floda.
Här i Skåne brukar jag säga att jag är från Göteborg om nån frågar. Ofta nån känner till Floda liksom.

"Men du kommer ju inte från Göteborg, du kommer ju från Floda, det är ju del av den du är."

Så sa en kille här på korridoren härom veckan.

Det är konstigt det där med att komma ifrån. Jag kan åka vartsomhelst. Skåne, Chicago, Indien. Men Flodaflicka är jag och förblir jag. På gott och ont. Jag kommer aldrig besväras av att pendla lika mycket som andra, för jag har varit med om det värsta. Det kan vi tacka Flodaarvet för. Jag vet hur det är att kunna gå barfota till en vän och hälsa på. Hur det är att ringa runt till en hel klass i lågstadiet en sommarlovsdag för att dra ihop ett brännbollslag. Hur det är att vara tvungen att passa 03:17-tåget för annars kommer jag inte hem. Sånt vet jag och det kan vi tacka Floda för.

Väskusträkor

Jag kan inte längre ha mina businessbyxor. Dom har blivit för stora. Max tror att jag tänker för mycket och hjärnan bränner mycket energi. Men hur gör man för att tänka mindre?

Han sa också att jag är väldigt lokalpatriotisk.

Men jag bor ju inte ens i Göteborg längre, sa jag.
Nej, det gör du ju inte, sa han.
Men inte kan väl jag hjälpa att västkustens räkor är dom bästa?
Hur kan du veta det, du har väl inte smakat alla räkor i hela världen? frågade han.

Men jag bara vet. Ibland gör man det, bara vet.

Längtan

Sommar. En sån där ljum sommarkväll. Huden luktar sol och håret är stelt av saltvatten. En varm vind och en kjol som fladdrar kring brunbrända ben.

Det gör ont att gå med bara fötter på grusvägar. Men det gör inget, jag vill hålla sandalerna i handen ändå. För det ska kännas att det är sommar. Annars är det inte på riktigt. Och jag vill att det ska vara på riktigt.

Det ska kännas, annars är det inte på riktigt. Det är därför jag inte bara kan äta en av saker. För då smakar det inget. Eller göra nåt bara lite, för då märks det inte. Eller tycka om bara lite, för då räknas det inte. Och jag vill att det ska räknas, alla det jag tycker om. Därför väljer jag att tycka om med hela mitt hjärta.

Sommar, solvarma grusvägar, brunbränd hud. Det är sånt som räknas. Det är sånt som är på riktigt. Det är sånt jag tycker om. Av hela mitt hjärta.

Ny kurs, ny värld!

05:45 ställde jag klockan på imorse för tt gå och träna.
Troligt.
Men nu går jag upp och tar mig genom dimman till en ny kursstart. Nåt med språk och retorik.