Hej Gud!

Så här mitt emellan Weber och Goffman sitter jag och tänker att Gud nog finns ändå. Kanske bara för att jag vill det av hela mitt hjärta. För det vill jag. Det måste han. Gud måste finnas, för vem hör annars? Vad finns det då för mening?

God is love and love is real läste jag en gång. En facebookstatusuppdatering var det till och med. Men så måste det vara. För kärlek tror jag på. Och om Gud är kärleken så mejkar det sense. Eller det gör det inte. Det blir ännu snurrigare i mitt huvud, men på ett bra sätt. För om Gud finns och vill mitt liv måste jag ta hand om det och göra det bästa av det. Jag vill inte att mitt liv ska bygga på nån ekonomisk struktur eller egoism. Jag vill att mitt liv ska bygga på kärlek. Och eftersom Gud är kärlek så måste han ju finnas.

Så måste det vara, skönt att ha rett ut det.