Om tåg

Pendeltågen mellan Alingsås och Göteborg ska byta namn till Västtågen istället för... ja, vad dom nu hette. Tågvärdarna har till och med fått nya outfits. Hur tragiskt är det då inte att jag sitter och tänker för mig själv:
Synd att jag inte får åka med de nya tågen.
Rätt tragiskt. Me and the alingsåspendel are done. Dessutom är Skånetrafikens app så mycket bättre. Där kan man se hur mycket tågen är sena. Och det, gott folk, är en funktion som är användbar i både göteborgsregionen och i skååååne.
Tydligen är fotstegen done också. Det är inte lätt med kyla.

Men jag ska hem och äta nygjord julskinka och spela bingolotto med mormor. Hon kan behöva hjälp med duttandet. Dagen före julafton kan minsann inget störa mig!

Ett rostat bröd

Jag harsäkert slagit in tusen julklappar idag. Minst. Jag hoppas att iallafall en av de som får klapparna stannar upp en sekund och reflekterar över inslagningen. Kanske tycker den var fin, kanske sparar ett snöre. För då var det värt det.

Sen har jag träffat Hanna och hennes amerikanska vän idag. Åh, vad jag har saknat att prata engelska! Allt blir lite coolare på engelska. Som den gången jag trodde att Asha Alis låt A toast syftade på en rostad brödskiva och accepterade det med den motivationen. Det var inte utan att jag blev lite besviken när det visade sig att hon menade en skål.

(Ja, jag vet att det skulle blivit grammatiskt fel annars, jag vet att det heter A piece of toast eller så. Jag hade dessutom aldrig lyssnat på låtens text. Bara för att klargöra.)

Årets julkort

Jag vill för er presentera årets julkort. Det är signerat Annie Actionsong och är helt sonika en tändsticksask. Ja, ni ser ju själva hur fantastiskt genialisk den är. På baksidan står en del av julevangeliet att läsa. Här gick jag och trodde att mitt julkort för året var nåt att ha (det är iof helt okej också, det vet snart den lilla utvalda skara som troget mottager mina kreationer), men i jämförelse med Annies är det ingenting!
Hon har satt en ny standard för kreativiteten i julkortsmakandet, och storleken också. Way to go posten som faktiskt levererade ett sånt litet paket.

En julig dag

Årets tema på julklappar är "gammaldags svensk jul med en touch av Indien". Jag är hemskt nöjd. Men det är jag ju å andra sidan alltid med min paketinslagning. Och hemskt vore det ju annars, just inslagningen har jag fnulat på sen september. Annat än gårdagens panikartade julklappsshopping.

Chokladfudge med hasselnötter. Mm, precis så himmelskt som det låter. Jag har ätit oförskämt många, så nu ger jag bort resten. Way to fixa julklapp. Till och med snäll mot mormors tänder.

Imorgon ska jag jobba i julruschen! Svish!

Oväntat besök

Louise berättar om hur hon inte öppnade dörren när det knackade på en man med anteckningsblock.

Stb - Det kanske var intresseklubben.
Louise - Va?
Stb - Ja, det kanske var intresseklubben som ville anteckna.

Som att komma hem

Kära västtrafik, er kan man lita på! 20 minuter sena och fortfarande ökande! Att komma hem utan att stå och frysa ett antal minuter på Floda station är inte att komma hem.

Lycka är

Att vakna till ett lätt snöfall och inta en första frukost med tända ljus och GP, följt av en snöpromenad och en stor kopp te och vörtbröd, ja, det kan inte vara annat än underbart!

Vad önskar du dig?

Julklappar. Kärlek och omtanke inslagen och lagd under ett träd. Eller?

Att fråga någon vad de önskar sig, har man då inte missat själva poängen? Att köpa något som står på en önskelista, hur mycket engagemang visar det på? Vill jag ha något specifikt kan jag köpa det, för mina alldeles egna pengar. Och let's face it, de flesta av oss studenter är inte i en position där vi kan bidra ekonomiskt till några större önskemål. Fine, att 6-åringar kan skiva önskelistor med diverse leksaker på, det kan jag vara med om. Men att jag skulle framföra önskemål om en specifik grej till en vän, njae... En julklapp handlar faktiskt inte om vad man kan tänkas behöva. En inflyttningspresent gör det, där snackar vi funktion. Men en julklapp, ska inte den komma från hjärtat?

Jul, jul, strålande jul!

Nejlikeapelsiner och julkortmakande. Christmas fairy är tillbaka och det känns bra!

Det är för himla fint att komma hem till ett julpyntat hem, med peter jöback skrålande i bakgrunden och saffransskorpor i ugnen. Mamma upp i dagen, det hoppas jag bli om inget annat!

En himla massa påsar och bananlådor i källaren i helsingborg, det är vad jag lämnade efter mig. Skönt. Början på ett nytt kapitel! Men nu är jag hemmahemma i Floda and I like it! Snön ligger fluffig på träden. Imorgon ska jag ta mig en tur i allt det vintervackra!

Tjofadderej!

Mitt i natten

Kul att vakna klockan tre och, helt utsövd, tro att det är morgon. Saken blev ju iaf bättre av att Bandidos mitt emot spelar Oskar Linnros Från och med du. Dessa Bandidos alltså. Jag kommer nog ändå sakna dem!

Följ med på tankepromenad!

Det här med virus på datorn börjar bli nedrans frustrerande.

Oh well.. Nu är rummet urstädat och det ekar lite tomt. Fast det känns inte så sorgligt faktiskt. Eller lite. Jag blir alltid himla blödig vad gäller farväl av saker och ting. Sista gången jag gör ditt och datt liksom! Men jag har haft så mycket att göra att jag inte haft tid att reflektera. Men det är nog bra!

Idag skulle jg träffa min lilla pluggrupp och lära oss lite saker inför tentan i januari. Verktyg för marknadskommunikation kom vi till. Sen blev det myket mer intressant att planera PR-kampanjer. Så om en pizzeria eller BRAVO nånsin känner för en kreativ kampanj, feel free to kontakta oss. Mer säger jag inte eftersom nåt pucko ju skulle kunna sno idén vi sitter på. Och den, gott folk, den är guld.

Sen gick vi och åt pizza. Italiensk salami och färsk ruccola. Ja, jag vet att ni är avundsjuka. Det skulle jag med varit. Jag borde dock boka en biljett hem nu. Så ciao på er!

Jag är inte nummer 32

Okej, så jag googlade precis mig själv (Jaja, du har också gjort det nån gång!) och 118100 kommer upp med förslag på Smartaste och snyggaste Linnéan i Helsingborg. Jag är på plats 32 på båda listorna. 32. Uppenbarligen har det ju blivit nåt fel här.

Take me down to the paradise city

Jag har väldigt snälla hyresvärdar, och det är ju bra.
Dom har satt upp en julgran och ljusstakar här, det är ju också väldigt bra.
Igår väntade en julklapp på mig i form av en Paradisask. Mindre bra. Den har minskat avsevärt i innehåll och jag mår dödligt illa nu.

Galet illa.

All it takes is a little faith and a lot of heart

Hjälp. Jag säger bara det. Hjälp. Nu har jag äntligen sovit en hel natt efter tre helt utan sömn. Så går det när man har tusen järn i elden samtidigt. Då kan det gå lite över styr. Men nu är jag back on track!

Vad har då hänt medan jag inte hängt här?

Jag har, ve och fasa, ätit upp varenda chokladbit i in chokladkalender. Hur gick det till liksom? Jag brukar aldrig fuska med sånt. Hu!

(Vad sjutton är detta? Bowlingkäglor? I en julkalender?)

Jag har skrivit på kontraktet till Micklagård i Lund. Iiih, nu är det på riktigt!

Jag har skrivit ett kickass-bra arbete om Eniroboxen (Får se om Eksell tycker detsamma...)

Jag har bakat en pepparkaka i form av Loodin.

(Ni som känner till honom vet hur skrämmande likt det är. "Aa, just det, fast...")

Tyvärr har jag inte köpt en enda julklapp. Oh well, jag får ge mig ut i snön nu!

En bra sak, en dålig.

Idag har jag blivit bjuden på Tapas av Helsingborgs stad. Oooh, vad jag gillar tapas! Man behöver liksom inte välja bara en rtt, utan kan plocka lite här och lite där! Underbart! Sen skrattade jag ihjäl mig tillsammans med fantastiskt folk från min studentförening.

Det enda som stör mig en dag som denna (för den började minst lika bra som den slutade, med lussefika och luciasång morgonen till ära), är viruset som härjar på min dator. Råkade glatt ladda ner ett spionprogram eller nåt i den stilen igår och nu går allting mycket långsamt, plus att datorn ger ifrån sig ångestladdade skrik (sant), med jämna mellanrum. Sådär lagom kul att bli vettskrämd mitt i decembernatten. Hur sjutton får man väck ett sånt där program?

Skulle kunnat trösta mig själv med luciaavsnittet av julkalendern, men det klarar väl inte den här infekterade datorn av...

Barndom

Jag läste hos bloggkommentatorerna om 90-talsmode. Helt underbart! Tänk att vi växt upp i en tid av sån fruktansvärd smaklöshet. Det är väl helt underbart!

Såna där små färgglada plastnappar att hänga runt halsen tyckte jag var himla festligt!
Mina Aqua Limone-tröjor var jag mäkta stolt över.
Minns ni de där plasthals-/armbanden som såg ut som tatueringar?
Det var en glädjens dag när jag äntligen fick en matchande kjol till mina jazzbyxor.
En t-shirt över en långärmad tröja sågs som snyggt.
Adidas-byxor med knappar på sidorna, need I say more?
När man kom hem från frisören hade man alltid hårmascara och zickzackbena och eventuellt glitterspray.
Kinatecken på kläder alltså.
Först breda hårband av tyg, sedan sjalett i håret, sedan zickzackhårband i plast (som gjorde djävulskt ont att sätta på sig)
Jättepuffig kort dunjacka, gärna i orange.
Pyttesmå ryggsäckar, sjukt onödigt.

Och magtröjor. Hujedamej.

The meaning of truth

"The truth of an idea is not a stagnant property inherent in it. Truth happens to an idea. It becomes true, is made true by events."
-William James

Dreaming people

Jag undrar när nyttigt lördagsmys går över gränsen. För jag åt rent ut sagt brutala mängder morötter, gurka och blomkål med dipp igår. Kan ju aldrig vara bra. Ja, är det nåt tjejen kan så är det bannemej att äta.

Nu tittar jag på Idolfinalen i repris på fyran. Hade hellre sett Nobelmiddagen i repris. Där har vi underhållning på HÖG nivå. Jag vill också ha en sån klänning och sitta brevid kungen. Och dessutom vet jag inte riktigt vad jag tycker om årets Idollåt. Njae. Men vi lämnar det där.

Sen ska jag troligtvis gå på julbak. Det blir gött. Men innan dess ska jag gå på promenad tror jag också, så jag kan äta ordentligt!

Lördagseftermiddag

Jag har Leilas jul-maraton och äter kikärtor. Konstruktivt, jag vet. Men man kan faktiskt inte vara effektiv jämt. Jag har fått en del uppslag till mitt framtida kök. Rosentapeter är inte nödvändigtvis overkill.

Igår hade vi tacksittning med Agora. Jag är ju Mega-överengagerad och kände mig extra tackad. Ja, får jag inte jobb efter examen med sånt här arbete i bagaget, då vet jag inte vad!

Nu ska jag äta upp innehållet i min frys inför flytten till Lund. Tjo!

Hårfager

Äntligen! Nu har jag fixat håret och blivit fin! Det började lukta luta åt rysshållet, när jag var så ful i USA. Megautväxt är liksom aldrig en hit. Så nu kommer jag glänsa på nobelsittningen ikväll. Sist jag var på nobelfirande var i högstadiet när jag var Alva Myrdal på scen. Stackarn fick bli en synnerligen osympatisk karaktär som ryckte åt sig medaljen från kungen och var allmänt dryg. Hon fick ju ändå fredspriset, nåt fint måste ju finnas i männskan.

Alva Myrdal. Nån som anar en viss likhet med min mormor? Såhär kanske jag ser ut när jag blir till åren. Man vet aldrig!

LUND

Jag ska flytta till Lund! There you have it!
Fick ett mail idag om ett studentrum på Micklagård. Jag och korsmänniskorna kommer gå ihop så fint, så fint! Tänk, jag skäms för att säga det, men jag ser faktiskt fram emot att pendla igen. Det är ju för mysigt med tåg egentligen, och man får ju så bra tid att tänka lite på morgonen. Varva ner, läsa lite metro. Egentligen är det här ju bra för min allmänbildning när man tänker efter. Och då är jag ju redan väldigt allmänbildad till att börja med. Det är inte alla som vet att Alexander den store löste upp den Gordiska knuten. Hepp!

Idag hade jag möte med mina fantastiska medarbetare på StratKom. Och förlåt Gud, men jag är så jävla nöjd med dessa fantastiska människor. Att ordna ihop en konferens för praktiker inom kommunikationsbranschen kommer gå lätt som en plätt! Eller nåt.

Och sist men inte minst, vårt projektarbete går lite för bra. Lite läskigt bra faktiskt. Jag och Markus är en oövervinnlig uppsatsmaskin som bara matar fram vinnande texter.
Eeh, vi har inte så mycket kvar att göra, konstaterade Markus idag.
You're damn right we don't, tänkte jag för mig själv (Ja, jag sa det verkligen inte högt, så töntig är jag minsann inte. Man har väl lite självrespekt).
Låt mig bara säga att the world of public relations kommer bli frickin' mind blown.

H to the arry.

Nu har även jag sett den och den var b to the ra, BRA! Frickin' fabulous för att vara helt ärlig. Spelar liksom ingen roll att jag läst boken typ tusen gånger (nåväl, fyra kanske), jag blir ändå helt förtrollad. Jag sitter ändå och håller för ögonen och nästintill hyperventilerar av spänning. Jag vet ju rent logiskt vad som kommer hända. Men det är som om min hjärna inte riktigt vill registrera det.

Nu har jag suttit och sammanfattat och skrivit ner telefonintervjun vi hade med Eniro förra veckan. Jag intervjuade och låter tyvärr som en dum bimbo. Typiskt. Helt genomkorkad för att vara ärlig. Men man kan ju inte vara på topp jämt!

Nu ska jag soooooova. Jag är såå värd det. Imorgon blir en fett busy dag.

Språkförbistringar

En sak jag tycker är intressant är det här med språk och att säga konstiga saker på engelska. Jag ska förklara: Varenda gång jag ska berätta något för Thailand så svarar hon med "I think so". Som om hon redan visste det jag berättade liksom. Jag känner ju mig jättedum såklart, men har kommit på att jag nog inte behöver det. För vissa grejer jag berättar kan hon bara inte veta. Man måste helt enkelt säga så på Thailändska. Så har vi lärt oss nånting nytt idag! Tjo!

En pappersnörds bekännelser

Jag sitter här och läser en vetenskaplig artikel om Martha Stuart (vad skriver folk om egentligen?) och äter apelsin. Har fortfarande inte köpt några julklappar, men det kommer i sinom tid. Jag har iaf bestämt hur jag ska slå in dem i år, och det är väl ändå huvudsaken. Det går sämre på kortfronten. Nada inspiration. Det kanske inte ens blir några alls i år, hemska men sannolika tanke.

Känsla för snö

Det går bra nu. Så sjukt himla bra. Så bra att jag börjar bli rädd att det inte ska gå så bra så himla mycket längre. Men så ska jag inte tänka, för just nu går det bra. Haha!

Men istället för att tala om för er vilket sjukt flyyyyyt som präglar Rinäskans liv just nu (för det är onekligen irriterade när folk envisas med att rub it in, när man inte har det så lattjo själv. kul när det går bra för andra liksom) tänkte jag berätta om snö. Vad jag egentligen tycker om snö (för det har ni ju verkligen undrat. eller?)

Som det är just nu, typ nollgradigt, småslaskiga snödrivor, kan det nästan vara. Nästan. Jag uppskattar fortfarande snön, hellre det än grådask, men jag känner liksom inget speciellt. Annat var det i förrgår, när jag och Max traskade hemåt.

Pudersnö. Det är som om världen liksom tog en paus från sig själv. Som om detta tunna lilla lager fjäderlätt vitt glitter liksom gör allting mjukare. Hårda kanter döljs, ljuset blir annorlunda och hårda ljud försvinner bort.
"Det har inget att studsa mot", sa Max.
För mig spelar inte den vetenskapliga förklaringen nån roll. För när världen blir sådär vackert skör, när vartenda steg riskerar att förstöra konstverket naturen har skapat, då känner jag mig nästan andäktig.

Magiskt. Jag skäms nästan för mina egna steg. Världen håller andan och här kommer jag i mina bruna pälsstövlar och stör. Det är så lite som behövs för att det ska försvinna, allt det vackra. En grad varmare, en hård stöt mot ett träd.

Tänk att jag får gå här. På besök i världens vackraste värld. Då är jag tacksam att jag lever. Magiska vinterkvällar när världen vilar och det aldrig tycks bli mörkt.

Klippångest

Jag ska klippa mig på fredag och nu börjar jag få lite beslutsångest. Kom precis på en sjukt snygg frisyr som jag ju bara kan ha i några dagar. Men det är ju för mitt eget bästa, får jag påminna mig själv om. Jag kan helt enkelt inte ha långt hår.

Los problemos grandes.

Kvällning

Jag råkade visst hamna på gospel. Lite miljöombyte är alltid trevligt, tänkte jag och begav mig. Rätt mysigt!

Sen var jag hos Max och hängde lite. Han spelade gitarr och sjöng och vi drack te. Ändå en rätt bra söndag.

Kvantfysik

Okej, jag vet att jag är förskräckligt, fruktansvärt nördig. Jag vet att jag inte är helt fullt normalt. Men den här såg vi i fysiken i typ trean på gymnasiet och jag har inte tänkt på den sen dess. Nu klickades jag fram hit och jag blir så sjukt fascinerad. Sjukt.

Sunnda

Det har snöat sen jag vaknade imorse. Jag har läst ett halvt kapitel Fill och haft rätt tråkigt för att vara ärlig. Jag har ätit blåbärskesoplättar och en klubba jag hittade i min tröstgodisburk. Skapat ett fejsbokevent har jag iof achieved. Nu ska även jag se den dära himla Harry Potterfilmen, sanna mina ord.

Mamma kom med en hyacint, så den sitter jag här och inbillar mig att jag kan känna doften av. Det kan jag inte egentligen, för jag är what we in Gothenburg would call SNÖRIG. Men den sprider stämning här i mitt hus. För jag saknar min rackarns lilla gran som är därhemma i Floda.

Framtida Rinäska residenset

Såhär ska det se ut i mitt sovrum när jag får lov att flytta härifrån. Tänk bort tjejen bara. Tänk istället mig iklädd nåt inte fullt så blått.


(Tjejen heter förresten Underbara Clara)

Fill

Jag tyckte det såg lite tomt ut på bilder. Så här kan ni ju titta på en jag tog på en föreläsning i veckan. Så här ser Chris Fill på planeringen av Marknadskommunikation. Så vet ni det, skoj o' hoj!

Jul, jul, strålande jul!

Jag har kirrat årets juloutfit på H&M. Jag förstår att ni alla har undrat förskräckligt mycket över vad The Christmas Fairy skulle sätta på sig i år. Men lugn, bara lugn, julen är räddad. Dessutom har jag chict kompletterat klänningen (vad annars?) med en blomma i spets. Det, gott folk, kan vara årets visdom: Ingen outfit är komplett utan matchande håraccessoar.

Here's to something I hate

Den dumma byrackan jag bor med. Nu har jag residerat på Planteringsvägen i seriöst tre och en halv månad, men inte har hundrackarn fattat det ändå. Varenda himla gång jag rör mig in eller ut från huset så skäller den ihjäl sig. Inte hjälper det att jag gång på gång bekantat mig med den och lassat på med godis, tro inte att hunn är så pass smart att den minns. Nä! Fy katten, vad jag ogillar den hunden skarpt.

Fast jag har haft en bra dag ändå med mina päron. Vi var på världens minsta julmarknad i Viken där små tanter hade bakat och stickat. Mamma lyckades vinna en tvål och en röd trasmatta. Mattan ringde dom om när vi redan var långt borta och förväntade sig att vi skulle vända om ögonaböj. Njae, sa mamma, vi är på väg till Göteborg. Men se, det kunde tanten inte alls förstå. Jag undrar vad som händer med den röda mattan nu, hamnar det på min lott att ta mig till Viken nu för att hämta upp en trasmatta? Haha!

Kanske såg mattan ut så här

I väntan på nåt gott

Thailands äggmuffins blev riktigt goda! Smakade väldigt likt Crème brulée, och sånt gillar ju jag som bekant. Men hon lämnar dem ute hela natten utan att ens täcka över dem eller sätta in dem i kylen, det kan väl aldrig vara bra? Hon brukar göra så med mat, lämna den ute över natten utan att sätta in den i kylen eller täcka över den. Inte så att det är min angelägenhet, men jag kan inte låta bli att fundera över varför. Jag menar, Thailand som dessutom är ett väldigt varmt land, där måste ju saker och ting bli dåliga i mycket större utsträckning än här. Och när vi dessutom har en kyl. Lustigt.

Just nu sitter jag och väntar på mina päron som ska komma på besök. Jag hoppas lite på att köra bil! Har aldrig kört den nya, fast är lite lätt livrädd för det. Mina föräldrar bråkar aldrig, har nog aldrig hört dem yttra ett hårt ord till varandra, men mamma säger att hon undviker att köra när pappa sitter brevid. För Gud nåde den som kör den nya bilen på fel sätt. Fast å andra sidan är ju jag hemskt bra på att köra bil, så jag lär ju inte behöva oroa mig.

Kalasmat!

Jag älskar ju som bekant keso. Keso är kanon helt enkelt. Och så älskar jag pannkakor. Så jag hittade det här receptet. Jag tror det inte kan bli annat än kanon det också!

Stjärnögd

Men jag strålar nog mest på avstånd.

Idol

Det går bra nu. Väldigt bra. Jag ÄLSKAR Strategisk kommunikation. Det är seriöst världens bästa program och jag vill inte plugga nåt annat. Tänk att jag gått hela mitt liv och funderat och stressat och så fanns den perfekta utbildningen precis här. Fast jag är glad att jag gjort det, velat alltså. För annars skulle jag aldrig gått natur på gymnasiet, och jag älskade att gå natur ska ni veta. Jag älskar att veta hur saker och ting hänger ihop och fungerar. Det, om något, är allmänbildning.

Men att jobba som fysiker på heltid? Inte en chans! Jag är för social, och handen på hjärtat, jag skulle inte trivts med att alltid stå i bakgrunden. I wanna be the one to walk in the sun ser ni.

Just nu sitter jag och ser på Idol. Jag är förkyld så in i Norden. Och dessutom har jag ingenstans att sova i Lund och det är tydligen där det händer i helgen. Eller alltid. Istället ser jag på TV. Jorå, ibland har man flyt.

Nä, nu ska jag snart ta itu med lite julkortsmakande. Pyssel är visst skiten!

P.S. Thailand gör äggmuffins. Den konstiga följetången fortsätter. Smördeg och ägg i muffinsformar. Hmm... D.S.

Nåt att tänka på!

Även i uppförsbackar blåser det medvind.

It rains poetry in Berlin

Wien

Prag

Berlin


Känner sådär lite spontant att jag hellre varit nån annanstans än här idag. Wien tror jag det lutar åt. Möta våren kanske?

Hotell gyllene knorren

Jag tittar på nya julkalendern, och tillåt mig säga - GENIALISK!

Den är för sjutton hur lovande som helst! Nu har jag iof bara sett tre avsnitt, men den verkar vara lite åt Greveholm hållet. Och det, mina vänner är alltid ett plus! Stort fint hus, plus familj, plus lite skummisar = vinnande koncept.

Jag njuter också lite varje dag med min chokladkalender. Mer chokladkalender åt folket, sanna mina ord!

Förresten åkte Thailand precis iväg med min hyresvärd för att köpa ris. Haha, det var tydligen inte nog med 15 ägg! Undrar just vad hon ska göra med allt. Det är klart, ris varar ju länge, men hur länge kan man ha ägg innan de blir dåliga?

Kostcirkeln

Thailand har en karta med säkert 15 ägg i skafferiet. Vad sjutton ska hon med dem till? Kulturskillnadet alltså, ibland förstår man bara inte.

Själv har jag ätit popcorn till middag. Det tycker jag är gött kött! Såna där nyttigheter är ju bara trams!

Temperaturen är hög uti kroppen

Ja, för ett år sedan lämnade vi Indien och åkte hem till Sverige. Det är kallare nu än då. Väldigt mycket kallare. Vi var så sjukt glada över att vara i Sverige igen, men det var lite tomt. Annie åkte till Ikea i punjabi minns jag. Själv åt jag fil, som vanligt när jag varit borta länge.

Idag äter (läser) jag Fill istället (höhö!), fast egentligen gör jag väl inte det heller. Jag har feber och håller på att bli sådär dunderförkyld. Jag har ju gått hål i mina skor och tårna är väl på det hela rätt förlamade när man gått en bit i snön. Det gör ju inte direkt saken bättre med den här himla förkylningen. Imorgon är det jag som tar på mig gummistövlar.

Förresten, är det värt att sula om ett par stövlar för 560 kronor? Jag orkar bara inte köpa nya... Och jag älskar ju dem jag har!

Idag för ett år sedan...

Lämnade vi Indien efter att jag förklarat för en taxichaufför på hindi att vinet var slut.