Here's to something I hate

Den dumma byrackan jag bor med. Nu har jag residerat på Planteringsvägen i seriöst tre och en halv månad, men inte har hundrackarn fattat det ändå. Varenda himla gång jag rör mig in eller ut från huset så skäller den ihjäl sig. Inte hjälper det att jag gång på gång bekantat mig med den och lassat på med godis, tro inte att hunn är så pass smart att den minns. Nä! Fy katten, vad jag ogillar den hunden skarpt.

Fast jag har haft en bra dag ändå med mina päron. Vi var på världens minsta julmarknad i Viken där små tanter hade bakat och stickat. Mamma lyckades vinna en tvål och en röd trasmatta. Mattan ringde dom om när vi redan var långt borta och förväntade sig att vi skulle vända om ögonaböj. Njae, sa mamma, vi är på väg till Göteborg. Men se, det kunde tanten inte alls förstå. Jag undrar vad som händer med den röda mattan nu, hamnar det på min lott att ta mig till Viken nu för att hämta upp en trasmatta? Haha!

Kanske såg mattan ut så här