Barndom

Jag läste hos bloggkommentatorerna om 90-talsmode. Helt underbart! Tänk att vi växt upp i en tid av sån fruktansvärd smaklöshet. Det är väl helt underbart!

Såna där små färgglada plastnappar att hänga runt halsen tyckte jag var himla festligt!
Mina Aqua Limone-tröjor var jag mäkta stolt över.
Minns ni de där plasthals-/armbanden som såg ut som tatueringar?
Det var en glädjens dag när jag äntligen fick en matchande kjol till mina jazzbyxor.
En t-shirt över en långärmad tröja sågs som snyggt.
Adidas-byxor med knappar på sidorna, need I say more?
När man kom hem från frisören hade man alltid hårmascara och zickzackbena och eventuellt glitterspray.
Kinatecken på kläder alltså.
Först breda hårband av tyg, sedan sjalett i håret, sedan zickzackhårband i plast (som gjorde djävulskt ont att sätta på sig)
Jättepuffig kort dunjacka, gärna i orange.
Pyttesmå ryggsäckar, sjukt onödigt.

Och magtröjor. Hujedamej.