Ett tag svimmade jag himla mycket. Det var jobbigt. Inte direkt för själva svimmandets skull, även om det ju inte var jättekul, utan mer för olägligheten. En gång missade jag en lektion och jag kom för sent till saker. Jobbigast var den gången jag svimmade rakt in med huvudet i kanten på ett element och gick runt med ett blått öga i nån vecka.
"Vad har du för pojkvän egentligen," frågade historieläraren (som för övrigt kallades lol).
"Eeh, jag svimmade in i elementet," svarade jag.
Hur som haver så hade det inte hänt på ett bra tag förrän den här hösten. Nej, jag svimmar inte, men världen bestämmer sig då och då för att ta med mig på en berg-och-dalbanetur. Jag undrar varför.
"The world spins madly on"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar