Här har jag gått och trott att jag hade full koll på det här med tågåkande. Typ som att boarda tåget. Det jobbigaste är när tåget rullar in, man börjar så sakteliga traska med det för att inse att om jag hade stått kvar i utgångsläge hade jag haft perfekt position för att bara gå in. Först i kön liksom. Det är vad jag har trott. Tji fick jag!
Det värsta med att gå på ett tåg är när man faktiskt står kvar, med ett sånt där ödmjukt uttryck i ansiktet. Och så kommer tåget och saktar ner och precis innan dörren når mig så kommer en himla skåning och knör sig! Här har jag ställt mig, noga och uträknat, för att mycket ödmjukt vänta in min tur. Och så knör hon sig!
Fast nu när jag börjar tänka på det så går trasiga dörrar inte av för hackor heller. Tänk scenariot ovan men lägg till att dörren är trasig. Då hamnar man plötsligt helt sist i kön.
Tåglivet är sannerligen en djungel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar